Allmänt om KOL

Ladda hem artikel som PDF

1.1 Definition och vanliga differentialdiagnoser
Kroniskt obstruktiv lungsjukdom (KOL) är en av våra vanligaste lungsjukdomar. Sjukdomen karakteriseras av kronisk luftvägsob­struktion definierat som sänkt FEV1/VC-kvot vid spirometri. Lung­funktions­­­ned­­sättningen är irreversibel i den bemärkelsen att patienten aldrig uppnår normalvärden, varken spontant eller efter behandling.

Luftvägsobstruktionen vid KOL orsakas i varierande grad av inflammatoriska föränd­ringar i små perifera luftrör (bronkiolit) och emfysem i lungvävnaden. Sjukdomen har oftast ett långsamt progredierande förlopp.

Astma är den viktigaste differentialdiagnosen. För definition av astma se 2.3 nivå 2.

KOL-patienten kan liksom astmapatienten ha en varierande luftvägsobstruktion som är påverkbar av läkemedel. . Reversibilitet är ett vanligt fynd vid KOL och reversibiliteten kan variera över tid men lungfunktionen normaliseras aldrig helt. Hos vissa patienter KOL kan dock reversibilitet saknas.

Kronisk bronkit definieras i symtomtermer som hosta med upphostning de flesta dagar under minst 3 månader per år under åtminstone två på varandra följande år, utan annan påvisbar orsak.

Kronisk bronkit kan förekomma utan samtidig luftvägsobstruktion och KOL kan utvecklas utan att patienten haft symtom på kronisk bronkit. Förekomst av kronisk bronkit reflekterar inflammatoriska förändringar och slemkörtelhypertrofi/plasi i centrala bronker och korrelerar till ökad risk för infektionsutlösta försämringsperioder eller exacerbationer.

1.2 Förekomst
Populationsbaserade studier tyder på att antalet personer med KOL i Sverige ligger mellan 400.000 och 700.000 beroende på vilka kriterier för KOL som tillämpats. KOL är ovanlig före 40-års ålder för att därefter öka starkt med stigande ålder. Dödligheten i KOL är betydande. Överlevnaden vid KOL är starkt beroende av ålder och FEV1 samt förekomst av komplikationer såsom patologiska blodgaser, ödem och undernäring. Samtidig förekomst av andra sjukdomar, särskilt kardiovaskulär sjukdom, bidrar ytterligare till att försämra överlevnaden.

1.3 Riskfaktorer
Tobaksrökning är den klart viktigaste riskfaktorn för KOL. Exempel på andra riskfaktorer av betydelse är hereditet för obstruktiv lungsjukdom, yrkesmässig exponering för damm, rök och gaser och låg socio-ekonomisk grupptillhörighet. I stora delar av världen utgör också eldning inomhus med fossila bränslen, t ex vid matlagning, en riskfaktor för KOL.

Kronisk bronkit skall betraktas som tidigt symtom på eller riskfaktor för utveck­ling av KOL. Påvisad obstruktiv lungfunktionsinskränkning skall även hos symtomfria rökare be­traktas som en riskfaktor för utveckling av svårare KOL.

1.4 Symtom och sekundära konsekvenser
KOL kan i tidiga stadier vara helt symtomfri även om långvariga eller upprepade episoder med hosta, med eller utan upphost­ning, kan komma tidigt i sjukdomsförloppet. Pip i bröstet är också ett vanligt symtom. Senare tillkommer andnöd vid ansträngning som vid progressivt sjukdomsförlopp kan förvärras och leda till vilodyspné.

Vid svår KOL finner man, utöver nedsatt lungfunktion, också medicinska konse­kvenser som undernäring, muskelsvaghet, benskörhet, ökad benägenhet för luftvägs­infek­tioner samt negativ påverkan på psykologisk och social funktion. När kronisk andningssvikt tillstöter påverkas dessutom hjärta, njurar och blodcirkulation. Svår KOL är att betrakta som en systemsjukdom.