Spirometri

Ladda hem artikel som PDF


Den grundläggande undersökningen för diagnostik av obstruktiv lungfunktionsnedsättning är spirometri med mätning under normalandning och forcerad maximal andning.

Spirometri görs vid misstanke om KOL och är en förutsättning för diagnostik av KOL och stadieindelning av KOL. (Se Diagnostik Nivå 1 Punkt 2)

Regelbunden spirometriundersökning ger information om sjukdomens progresstakt och är av hjälp vid bedömning av prognos. Spirometri kan underlätta bedömning av terapiinsatser vid KOL. Spirometri kompletterad med reversibilitetstest (Nivå 2 punkt 5.2) underlättar differentialdiagnos gentemot astma och är av viss hjälp vid ställningstagande till farmakologisk behandling. God vård av patienter med KOL förutsätter lättillgängliga spirometriresurser. Spirometer bör därför finnas på större vårdcentraler. Särskild utbildning krävs för utförande av spirometri och tolkning av spirometriresultat..

5.1 Utförande

  • Använd endast kontrollerad (kalibrerad) spirometer.
  • Mät FEV1, VC och FVC.
  • Beräkna FEV1/VC kvoten som högst FEV1 dividerat med högsta värde för VC eller FVC.
  • Gör bronkdilatationstest med b2-stimulerare och/eller ipratropium om FEV% är mindre än 70.
  • Om FEV1 ökar mer än 12 % jämfört med utgångsvärdet och minst 200 ml, har en farmakologisk effekt påvisats.

5.2 Normalvärden

  • FEV1, VC, FVC 80-120 % av förväntat värde.
  • FEV1,/VC se figur under 2.1.2.

För vidare information om lungfunktionsundersökning se nivå 2 punkt 5