Riktlinjer
Nationella riktlinjer för utredning av misstänkt sömnapné
Publicerad 5 december 2018
Sedan 2018 råder konsensus i Sverige kring hur misstänkt sömnapné bör utredas för att patienten ska få en så bra behandling som möjligt. Sammanfattningsvis rekommenderas följande:
UTREDNING
ANAMNES
Anamnesen ska innehålla information om eventuella symtom som uppträder vid sömn och vakenhet.
SYMTOM, RISKFAKTORER ELLER SAMSJUKLIGHET INDIKATION FÖR UTREDNING
Indikation för nattlig andningsregistrering vid misstänkt sömnapné baseras på typiska symtom (direkt indikation), eller förekomst av riskfaktorer och/eller samsjuklighet kopplad till sömnapné (indirekt indikation).
FYSIKALISK UNDERSÖKNING VIKTIGT KOMPLEMENT
Allmän fysikalisk undersökning ingår i utredningen och omfattar mätning av längd, vikt och blodtryck.
Behov av respiratorisk, kardiovaskulär och neurologisk bedömning avgörs från fall till fall. Specifik fysikalisk undersökning omfattar bedömning av mun-, ansikts-, näs- och svalganatomi.
FRÅGEFORMULÄR KOMPLETTERAR MEN UTESLUTER INTE
Frågeformulär där patienten skattar sina symtom kan användas för symtomvärdering men inte för att utesluta sömnapné. Kompetent värdering av symtom är särskilt värdefull vid bedömning av ökad olycksfallsrisk.
BEDÖMNING
MÄTMETOD OCH TILLFÖRLITLIGHET
Utredning av misstänkt sömnapné med nattlig andningsregistrering ska genomföras med mätmetoder som mäter syresättning, andningsarbete och luftflöde alternativt arteriell tonometri (nivå 3).
ANALYSKRITERIER
Analyskriterier för sömnrelaterade andningsstörningar har definierats på nationell nivå och bör användas av alla sömnmedicinska enheter som utreder och behandlar dessa patienter.
DIAGNOSSÄTTNING
Diagnosen sömnapné ställs enbart av läkare efter sammanvägning av anamnes, fysikalisk undersökning och nattlig andningsregistrering. Respektive sjukvårdsenhet ska säkerställa att kompetens för att genomföra denna bedömning finns tillgänglig.
Samtliga ovanstående kriterier kartläggs i SESAR.