Remissvar
Remissvar Avancerade endobronkiella åtgärder i nedre luftvägar Läkarförbundet SM
Publicerad 13 december 2021
Yttrande från Svensk Lungmedicinsk Förening (SLMF) gällande remissen om”Avancerade endoskopiska åtgärder i nedre luftvägarna”med ärendenr. Gem 2021/0214
Bästa Remissvarsmottagare! SLMF tackar för möjligheten att yttra oss över rubricerad remiss. Vårt förankrade remissvar presenteras nedan. Vi tar tillfället i akt för att göra Er uppmärksamma på att flera av SLMF:s aktuella styrelsemedlemmar, liksom kollegorna som ingått i sakkunniggruppen bakom aktuell remiss, skulle kunna betraktas som jäviga i dessa frågor.
I. Angående delområde 1 ”Planerade endoskopiska kirurgiska åtgärder vid centrala luftvägshinder (distalt om larynx) med risk för andningsstopp, exempelvis, men inte uteslutande:
a) Debulking (exempelvis mha laser, shaver, diatermi, kryo)
b) Dilatationer av stenoser c) Stentbehandling”
➔ Definitionen tillstyrkes utan synpunkter.
➔ Antalet föreslagna enheter (5 stycken) tillstyrkes.
➔ Angående föreslagna ”Särskilda villkor” (sidorna 18&19): tillstyrkes
II. Angående delområde 2 ”Avancerad behandling av komplicerade fistlar till och från luftvägarna.”
➔ Definitionen tillstyrkes under förutsättning att adjektivet ”komplicerade” betonas och att ingen betydelseglidning mot okomplicerade fistlar sker.
➔ Antalet föreslagna enheter (4 stycken) avslås. Förslaget förefaller orimligt högt i förhållande till fistlarnas ”komplicerade” natur. Äkta komplicerade fistlar utgör sällankirurgi och bör centreras till 2 centra i Sverige. Okomplicerade fistlar kan redan i dagsläget behandlas på samtliga universitetssjukhus. Denna kompetens bör med fördel behållas. Sakkunniggruppen uppskattar ”volymen av patienter som får fistlar som resttillstånd efter lungcancerkirurgi, transplantation, iatrogent eller vid KOL är ca 100/år, men denna siffra kan sannolikt variera och är svår att uppskatta.” Sakkunniggruppen har i sin uppskattning således inte angivit antalet komplicerade fistlar som väntas kräva behandling per år.
➔ Angående föreslagna ”Särskilda villkor” (sidorna 18&19): tillstyrkes
III. Angående delområde 3 ”Endobronkiell lungvolymsreducerande behandling vid emfysem, exempelvis, men inte uteslutande, ventilbehandling.”
➔ Definitionen tillstyrkes med följande synpunkter.
- Vi önskar göra remissinstansen uppmärksam på att endobronkiell lungvolymreduktion vid emfysem numera ingår i KOL-sjukvårdens internationella behandlingsriktlinjer (s.k. GOLD guidelines). Sakkunniggruppen poängterar också detta på sidan 12: ” Internationellt är indikationen bredare. Efter utvärdering av forskningsresultat samt vårdoch omsorgsanalys, förväntas en utökad nationell implementering.” Vidare skriver sakkunniggruppen ”Uppskattningsvis kan en framtida vårdvolym handla om ca 150 patienter/år” (sida 14). Tillgängligheten till endobronkiell lungvolymreduktion behöver således utökas, inte koncentreras ytterligare.
➔ Antalet föreslagna enheter (4 stycken) avslås mht ovanstående synpunkter. 5 nationella centra föreslås i stället.
➔ Angående föreslagna ”Särskilda villkor” (sidorna 18&19): tillstyrkes IV. Angående delområde 4 ”Hellunglavage”
➔ Definitionen tillstyrkes utan synpunkter.
➔ Antalet föreslagna enheter (2 stycken) avslås. SLMF önskar att patienternas behov av långa resvägar beaktades i större utsträckning. Sakkunniggruppen skriver också själv på sidan 22 att ”Transporterna för de aktuella patienterna är riskfyllda, det är därför viktigt att beakta att transporterna inte blir för långa.” SLMF föreslår i stället 3-4 nationella centra med ECMOberedskap.
➔ Angående föreslagna ”Särskilda vilkor” (sidorna 18&19): tillstyrkes ’
V. Angående delområde 5 ”Avancerad endobronkiell medicinsk behandling av tumörer och förträngningar i luftvägar, exempelvis, men inte uteslutande, brachyterapi.”
➔ Definitionen tillstyrkes utan synpunkter.
➔ Antalet föreslagna enheter (2 stycken) avslås. SLMF önskar att behovet av långa resvägar beaktades och att patientens behov således sattes i centrum. Sakkunniggruppen skriver också själv på sidan 22 att ”Transporterna för de aktuella patienterna är riskfyllda, det är därför viktigt att beakta att transporterna inte blir för långa.” SLMF föreslår i stället 3-4 nationella centra.
➔ Angående föreslagna ”Särskilda villkor” (sidorna 18&19): tillstyrkes Slutligen önskar SLMF göra Er uppmärksamma på nedanstående negativa effekter som även framgår i sakkunniggruppens konsekvensanalys (sidorna 21-23). SLMF förordar en plan för att överbrygga dessa utmaningar innan remissens förslag implementeras i klinisk praxis.
➔ Rekryteringssvårigheterna till vår specialitet (lungsjukdomar) väntas öka ytterligare.
➔ Akuta komplikationer till avslutad NHV kan vara svårt att hantera för hemsjukhusen om den avancerade endoskopiska kompetensen saknas. Det kan innebära att patienter behöver vårdas på (minst) närmaste universitetssjukhus alternativt återremitteras till NHVe. Antalet föreslagna centra överensstämmer inte med antalet universitetssjukhus i Sverige som väntas axla eftervården och hantera eventuella komplikationer.
➔ Utbildningsvärdet på vissa medelstora centra kommer att minska och någon nationell utbildning för att kompensera för bortfallet tycks ej vara inplanerad. Ett frivilligt kunskapsprov som t.ex. svensk specialistexamen i lungsjukdomar kan inte kompensera för avsaknad av mer avancerad bronkoskopisk verksamhet i den kliniska vardagen.
➔ Med hänsyn taget till den snabba tekniska innovationen som präglar den medicinska vetenskapen sedan decennier, är det rimligt att anta att det som idag betraktas som ”avancerad” bronkoskopisk verksamhet, kommer att utgöra klinisk praxis inom överskådlig tid. Om all verksamhet koncentreras i landet till fåtalet centra, befarar SLMF att överflytten av listade ingrepp till icke-NVHe på sikt svårliggörs och på sina ställen i landet omöjliggörs. Detta torde varken vara i patienternas intresse eller optimalt för den lungmedicinska specialiteten.
➔ En möjlig lösning för att överbrygga vissa av ovanstående utmaningar och svårigheter vore att i stället införa en centraliserad bedömningsfunktion för att öka jämlikheten i, och forskningen kring, erbjuden nationell högspecialiserad vård i landet men att ingreppen (Obs! delområde 5 undantaget) bör kunna utföras på regional nivå (minst universitetssjukhus). Hur kan det annars antas att regionala centra skall klara de komplikationer som kan uppstå före och efter dessa högspecialiserade ingrepp?
Vidare, skulle utbildningsvärdet av centraliserade, multidisciplinära ronder vara högt och därmed stärka den lungmedicinska specialiteten.
Stockholm, 13 december 2021
För Svensk Lungmedicinsk Förenings räkning
Stéphanie Mindus, Vice Ordförande och Remissansvarig
Uppdaterad: 30 maj 2023
