Välkommen till slmf.se
Dessa sidor är till för Svensk Lungmedicinsk Förenings medlemmar och riktar sig endast till hälso- och sjukvårdspersonal
Dessa sidor är till för Svensk Lungmedicinsk Förenings medlemmar och riktar sig endast till hälso- och sjukvårdspersonal
SLMF utser även årligen hedersmedlemmar som utmärkt sig genom speciella insatser inom det lungmedicinska området.
Som verksamhetschef var Lennart Nilholm alltid mycket mån om bra fortbildningsmöjligheter, inte minst för klinikens ST-läkare.
Vid Svenska Lungkongressen i Örebro i april valdes Lennart Nilholm till hedersmedlem i SLMF.
Lennart Nilholm är född i Värnamo och uppvuxen i Stockholm på Stora Essingen och Lidingö. Han studerade till läkare vid Karolinska Institutet, där han också träffade sin blivande hustru som stod direkt efter honom i kurslistan och därmed hamnade i samma lab-grupp.
Såsom framgick av hedersmedlemmens tacktal på SLK-banketten var det nära att yrkeskarriären tog en helt annan väg i början! Han ägnade sig nämligen parallellt med studierna åt fotboll på hög nivå, och lyckades under sin AT-tjänstgöring i Nyköping med konststycket att samtidigt rädda kvar hemmalaget i näst högsta divisionen. Så småningom flyttade han till Örebro, där han slutligen blev dubbelspecialist i internmedicin och lungmedicin.
Som verksamhetschef var Lennart Nilholm alltid mycket mån om bra fortbildningsmöjligheter, inte minst för klinikens ST-läkare. Detta patos tog han med sig till sitt mångåriga engagemang i SLMF:s styrelse, vilket haft stor betydelse för utvecklingen av specialisttjänstgöringen inom lungmedicin. Tack vare hans outtröttliga arbete har SLMF under hans tid som utbildningsansvarig inrättat egna målstyrda lungspecifika ST-kurser för att säkerställa en god ST-utbildning. Han har också bidragit till att vidareutveckla konceptet för specialistexaminationen i lungmedicin och att skapa rekommendationer för tjänstgöring under ST-block inom lungmedicin.
Bengt har hjälpt till att utveckla behandlingsstrategier mot lungcancer genom deltagande i otaliga läkemedelsprövningar.
Bengt har under hela sin läkarkarriär varit verksam i Göteborg. Han började redan under sin studietid som respiratorvak på Renströmska sjukhuset och har sedan varit lungmedicin trogen.
Så länge vi kan minnas – och det minnet går tillbaka till förra årtusendet – har Bengt funnits på Lungmedicin i Göteborg. Han var med om ”den stora flytten” från Renströmska sjukhuset till Sahlgrenska Universitetssjukhuset 1994 och tog några år därefter över chefskapet på kliniken i en mycket turbulent tid.
Han har deltagit i SBU-arbete och varit medförfattare i bland annat Läkemedelsboken.
Årets hedersmedlem i SLMF har dessutom ingått i Svensk planeringsgrupp för lungcancer. Svenska vårdprogrammet för lungcancer har Bengt som en av huvudförfattarna och han bidrar ständigt och fortfarande till revideringarna.
Lars utmärkte sig med lugn och metodik i sitt förhållningssätt till utvecklandet av processerna runt den lungcancersjuka patienten.
Lars Ek var verksam som lungläkare i Helsingborg och sedan 2001 vid Lungsektionen på Skånes universitetssjukhus i Lund där han i olika funktioner kom att leda den thoraxonkologiska verksamheten och sedermera huvudsakligen den interventionella delen. Under åren var han aktiv inom SLMF, bland annat som kassör, och har varit delaktig i att arrangera flertalet kurser, dels inom ramen för ST-utbildning men senare främst vidareutbildningar inom lungcancerområdet. Han var under flera år en viktig sammanhållande person för Södra sjukvårdsregionens lungcancermöten och utvecklandet av RCC lungcancer regionalt och nationellt. Under flera år var han aktiv i SLUSG – svenska lungcancerstudiegruppen. Den nationella behandlingsstudien RASTEN rörande behandling av småcellig lungcancer initierades av Lars. Han var dess huvudprövare och ledde den i mål med nästan fyrahundra inkluderade patienter.
För banbrytande lungmedicinsk epidemiologisk forskning, där Obstruktiv Lungsjukdom i Norrbotten (OLIN) kohorterna lyft forskningsområdet till nya höjder och fungerat som ett riktmärke för den nationella och internationella utvecklingen av luftvägsepidemiologin.
Bo Lundbäck, bördig från Tornedalen 1948, genomförde sin läkarutbildning i Umeå och fullföljde sedan sin specialistutbildning i Lungmedicin vid Bodens lasarett i Norrbotten.
Projektet Obstruktiv Lungsjukdom i Norrbotten (OLIN) etablerades 1985 och har efter 36 årdata från mer än 60 000 personer. OLINprojektets studiedesign och datainsamling har kommit att utgöra en ny praxis för nationell och internationell forskning inom luftvägsepidemiologin, och lett till ett stort antal samarbeten i Norden, liksom med ett flertal internationella forskare från Europa, USA och Asien. Efter sin disputation vid Umeå universitet var Lundbäck under en tid verksam vid Karolinska institutet, innan han tillträdde en professur vid Krefting Research Centre och Sahlgrenska Akademin, Göteborg, där han fortsatte att utveckla den epidemiologiska luftvägsforskningen mot en mer translationell inriktning. Såväl sjukdomsmekanismer som genetik, folkhälsoaspekter och hälsoekonomi har studerats.
Lundbäck har under åren handlett ett stort antal doktorander, vilket i sin tur lett till en stark vidareutveckling av forskningsverksamheter b.de i Sverige och internationellt. Bo Lundbäck har varit aktiv i Exekutivkommittén för European Respiratory Society och även varit ordförande för dess ”Assembly of Occupation and Environment”.
För mångåriga och innovativa forskningsinsatser inom astma och KOL, där klinisk och mekanistisk forskning kopplad till den unika individen explorerats på ett synnerligen kreativt sätt.
Leif Bjermer, född 1952 och bördig från Skåne, startade sin forskningskarriär på Lungkliniken. Forskningen var inriktad på Sarkoidosdiagnostik och biomarkörer, och Bjermer var en av de första att använda bronkoalveolärt lavage (BAL) som forskningsmetod. Han var mycket aktiv inom metodutveckling och explorerade tillämpbarheten av BAL vid olika lungsjukdomar.
Bjermer hade ett stort intresse för lungfibrossjukdomar och handledde Kenneth Nilsson till disputation på en avhandling som fokuserade på mastcellens roll vid lungfibros. Forskning kring denna speciella cell och dess egenskaper har sedan under .ren funnits som en röd tråd genom Bjermers forskning. Detta ledde till astmaforskning och banbrytande studier av så kallad ”skidåkarastma”; detta under en femårsperiod som professor och klinikchef på Lungkliniken i Trondheim. 2002 återkom Leif Bjermer till Sverige och tillträdde en professur vid Lung- och allergikliniken i Lund.
Leif Bjermer var mycket aktiv inom såväl allergologi som lungmedicin och involverad i utvecklandet av ett regionalt kompetenscenter inom området allergologi-astma och KOL. Samverkan med Kerstin Romberg har sedermera lett till en nationell spridning av utvecklings- och utbildningsaktiviteter av stor betydelse inom dessa områden.
För hans målmedvetna kamp för att få den kliniska vardagen att vila på stabil vetenskaplig grund, framför allt genom det hängivna arbetet med Swedevox.
Docent Bengt Midgren, numera pensionerad (men fortfarande arbetande) överläkare, vid Lung- o allergisektionen vid Skånes Universitetssjukhus, utsågs till SLMF:s hedersmedlem 2019.
Bengt har alltid kunnat stå emot tidens nycker och bergfast stått fast för det väl underbyggda i vår behandlingsarsenal. Kanske är det ingen slump att han i otaliga kongressdebatter med uppdelningen pro vs con alltid företrätt con. Vi som skolats till lungmedicinare i södra Sverige har ju direkt ute på golvet fått ta del av hans sätt att arbeta med sitt förhållningssätt som kanske kan beskrivas som – less is more.
Vetenskapligt har Bengt varit en lika självklar person inom svensk lungmedicin sedan början av 1980-talet genom utvecklingen inom syrgas- och ventilatorområdet. Nationellt har Bengt främst gjort avtryck med sitt omfattande arbete inom Swedevox där han varit en av pionjärerna. Med envis uthållighet har han borgat för en så noggrann registerhållning som möjligt. Bengt har alltid lyft fram bland annat Kerstin Ström och Kerstin Löfdahl som tidigt viktiga personer i sammanhanget men utan Bengts utpräglade noggrannhet och känslor för detaljer hade registret nog inte utvecklats lika väl och snabbt.
Göran Boëthius är född 1939, är docent i farmakologi och tidigare överläkare/klinikchef vid Medicinkliniken Östersunds sjukhus. Han var till år 2009 ordförande, och är f.n. vice ordförande i Läkare mot Tobak, styrelseledamot i Tobaksfakta – oberoende tankesmedja, och har varit aktiv i European Network for Smoking and Tobacco Prevention (ENSP). ENSP grundades år 1997 och Göran Boëthius fick nyligen ENSP:s utmärkelse till personer som gjort viktiga insatser i det europeiska tobaksförebyggande arbetet. Han mottog år 2003 en medalj av Konungen för betydelsefulla tobaksförebyggande insatser.
Göran Boëthius tog initiativ till visionen Rökfritt Sverige – 2025, Tobacco Endgame – 2025, efter internationella förebilder, vilket gav det tobaksförebyggande arbetet i Sverige en ny målvision och en värdefull nystart i arbetet. Målsättningen är att reducera andelen dagligrökare till under fem procent till år 2025. Hitintills har cirka 180 organisationer, inklusive samtliga regioner och landsting, ställt sig bakom Tobacco Endgame-tanken.
Samtidig tog Göran Boëthius initiativ till Tobaksfakta – Oberoende Tankesmedja som nu är den viktigaste källan till oberoende tobakskunskap och står för kontinuerlig bevakning av tobaksindustrins makt och globala härjningar. För ytterligare information besök tobaksfakta.se.
Hans Gilljam, född 1944, är professor i folkhälsovetenskap vid Karolinska Institutet.
Hans Gilljam studerade medicin i Uppsala och vid Karolinska Institutet. Han är specialist i både internmedicin och lungmedicin (1980) och allergologi (1982) och disputerade år 1987 på Cystisk Fibros.
Hans Gilljam var under åren 1988-2008 verksam vid Centrum för tobaksprevention inom Stockholms läns landsting, där han bland annat hade ansvar för den svenska Sluta-röka-linjen. Han är sedan 2009 ordförande i föreningen Läkare mot tobak.
Hans Gilljam är mycket aktiv inom lobbyarbete/opinionsarbete, men forskning rörande tobakens medicinska effekter, nikotinberoende och avvänjning är Hans Gilliams verkliga paradgrenar. Få är så pålästa och kunniga som Hans Gilljam. Han är spindeln i ett internationellt kontaktnät av framstående tobaksforskare och har anordnat framgångsrika Berzelius-symposier om snus och Tobacco Endgame.
Hans Gilljam är Sveriges första och hittills enda professor inom området tobaksforskning. Det är anmärkningsvärt, brukar Hans Gilljam säga, eftersom det handlar om ett förebyggbart hälsoproblem som tar död på ca 12 000 svenskar varje år.
För mångårig framgångsrik forskning inom svår alfa-1 antitrypsinbrist (AAT-brist) samt hennes upprättande och skickliga förvaltande av det Svenska Nationella Registret över personer med svår AAT-brist.
Eeva Piitulainen, specialist i lungmedicin och allergologi, adjungerad professor i lungmedicin vid Lunds universitet.
Eeva är född i Mouhijärvi, Finland 1949 och studerade medicin i Montpellier, Frankrike. Efter läkarexamen 1976 flyttade Eeva till Sverige och började sin läkarkarriär som underläkare på röntgen-och anestesikliniken i Lund. Hon startade sin lungmedicinska bana på lungkliniken vid Lund Universitetssjukhus 1978.
Hennes huvudintressen inom lungmedicin har varit svår alfa 1-antitypsin (AAT) brist. Eeva och professor Sten Eriksson startade Det svenska nationella registret över individer med svår alfa-1-antitrypsinbrist (AAT-registret) 1991.
Hennes forskningsintresse ledde 1998 till en avhandling med titeln ”Lung function in alpha 1-antitrypsin deficiency. Registerbased studies of its natural course and risk factors”.
I 26 år har Eeva varit ansvarig för det svenska nationella AATregistret, vilket har lett till att AAT-registret blivit ett av världens bästa. AAT-registret är unikt till sin karaktär, med inklusion av upp till 90 % av alla diagnostiserade individer i landet och regelbundna kontroller av dessa.
De senaste 20 åren har Eeva varit ansvarig för kohorten med AAT som identifierades vid Nationell neonatal screening av AAT-brist under 1972–74. Kohorten är unik och det enda kohort i världen som har följt AAT-individer sedan födelsen. Kohorten har stor betydelse för att studera AAT-bristens historia.
Ellinor är västerbottning från Lycksele och som efter ett par års psykologstudier tog läkarexamen 1974. Efter läkarlegitimation 1976 startade hon sin lungmedicinska bana på lungkliniken vid Umeå Universitetssjukhus (numera Norrlands Universitetssjukhus), en klinik som hon, förutom några avbrott, varit trogen fram till pensionen.
Hennes huvudintressen inom lungmedicin har varit astma, luftvägsinflammation och effekter av inhalationssteroider. Intressen som lett till forskningssamarbete med dåvarande DRACO i Lund och disputation 1990 med titeln ”Cells, Mediators and Mucosal Inflammation in Asthma”. Hon fördjupade sin forskning som gästforskare i Kanada på Mc Masteruniversitetet och samarbetade med bl.a. Paul O’Byrne. Under en period arbetade hon på DRACOs forskningsenhet i Lund.
Hemkommen till Umeå intresserade hon sig framför allt för effekter av luftföroreningar på olika typer av astmatiker tillsammans med professor Sandströms forskningsgrupp. Hon har under åren handlett doktorander fram till disputation. Hon blev docent i lungmedicin 1996, universitetslektor i lungmedicin 1997 och professor i lungmedicin 2009.
För enträget och fokuserat arbete för att synliggöra KOL-sjukdomen och för mångårigtoch uppskattat arbete i Föreningens regi.
Kjell är ur-stockholmare, född där 1948. Han tog läkarexamen vid Karolinska Institutet 1975 och han arbetade som kliniker i invärtesmedicin, klinisk fysiologi och lungmedicin fram till 1985. Då tillträdde Kjell en tjänst vid Arbetslivsinstitutet, och var sedemera chef för Lung- och klimatprogrammet. År 2002 flyttade Kjell med sin forskargrupp över till Institutet för miljömedicin vid Karolinska Institutet, där han varit enhetschef och suttit med ledningsgruppen.
Parallellt med detta har Kjell tjänstgjort vid lungmedicinska klinikerna vid Karolinska i Solna och Huddinge.
Tidigt i sin yrkeskarriär kom Kjell in i luftvägsforskning. Han disputerade 1985 på en avhandling med titeln ”Studies of sympatho-adrenal reactivity and adrenoceptor function in bronchial asthma”. Han fick snart en docentur, och är från 1999 professor i lungmedicin vid Karolinska institutet.
För konsekvent och målmedvetet arbete för att stärka den lungmedicinska forskningen och för att ha befäst Sveriges plats på den internationella sarkoidoskartan.
Anders avlade Medicine licentiatexamen 1972 vid Karolinska institutet. Efter specialistutbildning i internmedicin och lungmedicin i Sundsvall rekryterades han till Karolinska Sjukhuset av dåvarande professorn i lungmedicin Åke Hanngren, som också blev hans handledare. Anders hade under sin tjänstgöring i Sundsvall intresserat sig för bronkoskopi. Han introducerade den bronkoalveolära lavagetekniken (BAL), ett på den tiden helt nytt s.tt att rekrytera celler och andra komponenter fr.n de mest distala delarna av lungan, och blev en pionjär i arbetet med den metoden. Han kallades i början av 1980-talet till Karolinska sjukhuset för att bygga upp Lungklinikens bronkoskopiverksamhet.
År 1986 försvarade Anders sitt avhandlingsarbete ”Alveolitis in sarcoidosis”, ett avhandlingsarbete som byggde på BAL-tekniken. Anders Eklund blev docent 1987 och professor i lungmedicin vid Karolinska Institutet 1998.
Anders har genom åren främst intresserat sig f.r den månfacetterade sjukdomen sarkoidos, som ofta manifesterar sig i lungorna. Med kliniskt väldefinierade patientgrupper och nya laborativa tekniker har han lett en forskargrupp som studerat sarkoidos både ur kliniska och experimentella perspektiv. Den framgångsrika forskningen möjliggjordes genom det lungforskningslaboratorium som Anders skapade för drygt 20 år sedan och som kommit att utgöra en hörnsten i en forskning som överbryggar klinik och grundforskning och som även rönt internationell uppm.rksamhet. För dessa insatser belönades Anders 2011 med Evy och Gunnar Sandbergs pris för bästa transnationella lungforskning.
Gunnar antogs till medicinstudier i Uppsala 1965, och började 1971 sin assistenttjänstgöring på Sundsvalls lasarett. Det blev 2,5 år i Sundsvall med medicin och kirurgi innan Gunnar kom tillbaka till Uppsala och blev anställd som vikarierande underläkare av professor Gunnar Dahlström som då var klinikchef vid lungkliniken på Akademiska sjukhuset. Gunnar fastnade för lungmedicinen och utbildade sig till specialist i lungmedicin även om han ibland sagt att han borde blivit kirurg.
Gunnar var en av initiativtagarna till volymreducerande kirurgi och var med och drev VOLREM studien som blev möjlig att genomföra genom anslag från Hjärt Lungfonden. Studien publicerades i Chest och visade att emfysemkirurgi var av stort värde för en väl selekterad patientgrupp.
Gunnar som en av några få lungmedicinare i Sverige lärde sig sedan en annan metod som kunde förbättra livskvalitén för patienter med emfysem, nämligen intrabronkiell ventil. En metod som fungerar väl för vissa patientgrupper med emfysem.
Gunnar har varit en flitig författare. Vid den senaste räkningen uppgick antalet publikationer till 226. Det är bl.a. lärobokskapitel, tidningsartiklar, vetenskapliga artiklar och abstract. Det har handlat om cancer, KOL, emfysem, astma, sömnapné… ja, i stort sett alla delar inom lungmedicinen.
Björn är en känd profil inom lungmedicin sedan många år, välrenommerad forskare och handledare och uppskattad föreläsare. Han blev pionjär genom att starta en ny lungmedicinsk klinik på Södersjukhuset i Stockholm.
Efter läkarutbildningen vid KI blev Björn knuten till lungmedicinska kliniken vid Karolinska sjukhuset som då hette Thoraxmedicinska kliniken. Björn disputerade 1977 med avhandlingen ”Studies on tracheobronchial clearance in obstructive lung disease” och blev docent vid KI 1978. Han arbetade många år tillsammans med professor Per Camner vid Hygieniska Institutionen vid KI och andra medarbetare bl.a. Magnus Svartengren med många studier av mukociliär clearance, slemtransport och hosta vid KOL, kronisk bronkit, astma, bronkiektasier, CF, hypoglammaglobulinemi, samt dess påverkan av farmaka mm. Per och Björn beskrev tillsammans med Björn Afzelius och Rune Eliasson i detalj ”Immotile-cilia syndrome” och förklaringen till Kartageners syndrom. Björn var flitig vetenskapsman med flera artiklar också om astma, bronkreaktivitet, rinit m.m., handledde egna doktorander och var uppskattad föreläsare.
Björns styrkor var bl.a. glädjen i vetenskapen, den analytiska förmågan och hans förmåga att återknyta vetenskapliga fynd till den kliniska vardagssituationen.
Rune har varit en stor entreprenör inom lungmedicinen och har haft en nyfikenhet på nya tekniker och möjligheter att angripa kliniska problem.
Rune Lundgren utbildade sig till läkare i Umeå och tillhörde den första kursen som gick hela sin utbildning i Umeå. Han blev legitimerad 1973 efter att ha gjort sina assistenttjänstgöringar i Lycksele och kom sedan till lungkliniken. Här introducerades han i att utföra bronkoskopier av den dåvarande chefen docent Lars-Gösta Wiman. Till en början raka bronkoskopier, men då det flexibla fiberbronkoskopi instrumentet blev tillgängligt övergick man snabbt till att använda detta. Umeå var den första lungkliniken i landet som 1975 introducerade den nya tekniken i cancerdiagnostik och utredning av andra lungsjukdomar genom Runes och Lars-Göstas pionjärarbete.
Den nya tekniken med sin smidighet och enklare genomförande ledde Rune in på forskningsbanan och med en rad olika innovativa studier kom hans doktorsavhandling att klargöra och befästa fiberbronkoskopins position och värde.
Prof lungkliniken Lund 1995. Ordf i lungfarmakologi-gruppen i SEPCR-SEP 1989. Ledamot i styrelsen i SEP 1989 och i ERS 1990-2003. Ledde studien EUROSCOP (inhalationssteroiders effekt på KOL) 1991-1997. Ledde ERS School 2000-2002. Ledamot Hjärt-Lungfondens vetenskapsråd 6 år + 6 år, sista 2 åren som vice ordf. Ordf i SLMF 2008-2009.
Lung-öl i Bergen och Linköping. Mångårigt högkvalificerat arbete inom området lungcancer, vilket gagnat lungmedicin.
Prof lungmedicin i Gbg. Mångårigt förtjänstfullt arbete som gagnat lungmedicin, inkluderande initiativtagande och ledande av arbetet med vårdprogrammet för KOL samt inledande arbete med KOL-registret. Ordf i SLMF.
Öl lungkliniken i Karskrona och Umeå. Mångårig ledare för O2-registret, det första behandlingsregistret i SLMF. Styrelseledamot i Hjärt-Lungfonden.
Lung-öl i Lund, divisionschef på UAS. Facklig sekreterare och sedan ordförande i SLMF, slutligen arkivarie.
Prof lungmedicin Uppsala. Introducerade sömnapné i svensk lungmedicin. Aktiv i Internationella Tuberkulosunionen. Mångårig ledamot i Hjärt-Lungfondens och Oscar Jubileumsfonds styrelser. Ordf., senare arkivarie i SLMF.
Öl lungklin Örebro. Ordf SLMF, aktiv i kvalitets- och utbildningsfrågor.
Prof i lungmedicin i Gbg. Ledde flyttningen från Renströmska till Sahlgrenska sjukhuset. Ledde sammanställning av modernt vårdprogram i tbc. Ledamot i Hjärt-lungfondens vetenskapliga nämnd och styrelse och i OscarII:s Jubileumsfond.
Startade SLMF:s oxygenregister. Professor i lungmedicin i Oslo. President i European Respiratory Society 1990.
Klinikchef i Umeå. Stimulerade och ledde stort antal avhandlingsarbeten, fostrade flera professorer.
Prof. i psykologi, Sthlms universitet. Studier av perception, utveckling av metoder för mätning av intensitet av dyspné, ansträngning, smärta. Internationellt känd för sina Borg-skalor.
Internmedicinare i Malmö. Avhandling om alfa1antitrypsinbrist och lungemfysem. ”Du är den internationellt mest kände medlemmen i SLMF – fastän du inte är det” sade SLMF:s ordförande (Sven Larsson) vid utnämningen.
Bakteriolog i Gbg. Ledde framställning av BCG-vaccin i Gbg. Internationellt ledande forskare om Atypiska mykobakterier.
Överläkare thoraxradiologi Karolinska sjh. Tränade många lungläkare i teknik och tolkning.
Klinikchef på Hällnässanatoriet, flyttade lungkliniken till Umeå. Därefter klinikchef Huddinge sjh. Forskningsentusiast. Införde fiberbronkoskopi i början av 1970-talet (Läkartidningen 1974). Medicinhistoriker, framför allt läkarbiografier. Mångårig arkivarie SLMF.
Professor i lungmedicin i Lund. Viktiga kliniska arbeten om bronkmotorik vid KOL. Etablerade modern lungklinik i Lund.
Lungöverläkare i Umeå, Stockholm och Tranås. Slutförde publicering av boken ”Tuberkulosföreningen – Lungläkarföreningen 1912-1957-1967”. Arkivarie i SLMF.
Etablerade klinisk-farmakologiskt laboratorium, först på Renströmska sjukhuset, senare på Sahlgrenska., Med humana bronker erhållna vid lungoperationer kartläggning av beta-agonisters och beta-blockares effekter på bronkmotorik. Professor i klinisk farmakologi i Gbg.
Klinikchef Örebro. Mångårig facklig sekreterare I SLMF. Sammanställde medlemsmatrikel 1991.
Ledde fortbildningskurser (först i Sverige, 1958) om Lungsjukdomarnas Kliniska Fysiologi, bekostade av Nationalföreningen. Initierade samkörning av tre spirometrimaterial i Gbg, som blev internationellt referensmaterial i drygt tre decennier. Chief editor i ScandJRespDis fr.o.m. 1963, första chief editor i Eur Resp J. 1988. President i SEPCR 1977-1981. Ledamot i Hjärt-Lungfondens vetenskapliga kommitté och styrelse, huvudman i Oscar II:s Jubileumsfond. Arkivarie i SLMF.
Prof. i lungmedicin vid Karolinska Inst. Visade distributionen av PAS med radioaktiva metoder – tidig användning av isotoper inom medicin. Ledande sarcoidosforskare. Generalsekreterare i Svenska Nationalföreningen mot Hjärt- och Lungsjukdomar 1973-1993.
Arbeten om lungfibros. Etablerade modern lungklinik i Sundsvall. Mångårig skattmästare i SLMF, därefter arkivarie. Boken ”Konung Oscar II:s jubileumsfond och tuberkuloskampen” 1994 belönades med Konungens guldmedalj.
Som sekreterare i Sanatorieläkarföreningen arbetade han för samverkan med Tuberkulosläkarföreningen. Undersökte BCG-vaccinerade och icke-vaccinerade värnpliktiga och påvisade skyddseffekt av vaccinet. Etablerade modern lungklinik i Uppsala. Ledde studier om astma och om andningsvikt vid KOL. Ledde postgraduate-kurser om lungsjukdomar. Ledamot i Nationalföreningens vetenskapliga kommitté, styrelseledamot i Nationalföreningen och i Oscar II:s Jubileumsfond. Hedersledamot i Internationella Tuberkulosunionen. Blev dekanus i medicinska fakulteten innan hanblev professor i lungmedicin! Ledande i etikfrågor i Svenska Läkarsällskapet.
Initierade Nationalföreningens placebo-kontrollerade studie på PAS mot lungtbc (AmJRespDis 1952). Omvandlade Kålltorps sanatorium i Gbg till lungklinik, Renströmska sjukhuset. Etablerade ett andningsfysiologiskt laboratorium, som blev ledande i dynamisk spirometri och blodgasanalyser. Initierade postgraduate-kursen Lungsjukdomarnas Kliniska Fysiologi. Sveriges första professor i lungmedicin.
Öl Västeråsens sanatorium, Borås. Införde BCG-skyddsympning av elever i skolornas avgångsklasser (Nordisk Medicin 1941), utredde tröskdammlunga i Sverige (Acta Med Scandin 1945). Studerade tidig och sen postprimär lungtuberkulos (Beitr.Klin.Tbk, 1951).
Enzymkemist. Chef C-lab Sahlgrenska sjh. Framställning av AP dikumarol. Utarbetade på teoretisk bas ParaAminoSalicylsyra, PAS, det första verksamma läkemedlet mot tbc, och visade dess effekt med bakterieodlingar, djurexperiment och patientprövnning. Hedersledamot i Göteborgs Läkarsällskap 1963. Erhöll Anders Jahres pris 1967.